Är det efterfest på eran balkong, eller Hannes fredagskväll i bilder

Tentorna var slut och det var fest - dessutom fyllde Malena år! Detta behövde firas. I soffan var vi minst fem näckar med håriga häckar.

Det fanns också tjejer på festen - aaaaaaaahhh!! *skriker av skräck* Av säkerhetsskäl fanns dock en klar uppdelning av manligt och kvinnligt där ena rummets halva fungerade som frizon för vardera kön. Vid själva gränsen mellan dessa riken skedde visst utbyte, men alltid trevande och lite försiktigt, några vänligheter viskades vördnadsfullt, men inte mer, nej det rörde sig om helt igenom diplomatiska förhandlingar. Och jag började tänka på skillnaden mellan kvinnor och män, om hur vi aldrig lyckats förstå varandra, och hela affären gjorde mig väldigt nedslagen och desillusionerad. Det finns verkligen ett kvinnofängelse, och ett mansfängelse också, och aldrig ska de tu förenas. Vi sträcker våra armar genom burarna så att axelfästena bränner mot gallret men vi når inte varandra.

Hannes hade svårt att hantera den kvinnliga närvaron; scenariot var ovant för honom vilket ledde till idel panikångestattacker och gallskrik rakt ut i tomma etern.

Ja, Hannes blev så till sig att han i en egendomlig form av parningsrit försökte imponera på kvinnorna genom att ge sig i kast med internet fad:en "planking" - till perfektion utförd på ovanstående bild.

"Planking? Bah!", muttrade i sin tur Hanna G. "Själv kör jag 'Sitting'!"

Hannes lugnade långsamt ner sig och kanaliserade omsider sin rörelse i hyllningar till födelsedagsbarnet (varför heter det födelsedagsBARN även när folk inte är barn längre? Borde det inte vid något tillfälle övergå till att heta födelsedagsman och födelsedagskvinna?) Malena.

Själv satt jag i soffans yttersta kant, på behörigt avstånd från detta s.k. "quinnfolk", men glad var jag ändå över att ha så mycket skönhet - båd' kvinnlig och manlig - omkring mig. "Sometimes... there's so much beauty in the world, I feel like I can't take it, and my heart is just going to cave in", sade jag på engelska.