Oh well whatever nevermind

I dag är det min födelsedag. Malena väckte mig med tårta och en sällsam sång som löd: "Ja må han leva, ja må han leva...". Jag var mycket fascinerad av denna melodiska lilla visa. Jag kunde inte undgå att fundera över om någon på sin födelsedag väckts med versraderna "Ja må han dö, ja må han dö...", sekunderna innan de blir avrättade i sin yrvakenhet med en kula i huvet. Vilken bedrövlig födelsedag det skulle vara.

Men skit i det - nu är jag allså 27, och hade jag någon skam i kroppen vore det alltså dags att dö en drogrelated död alternativt hänge sig åt ett shotgun suicide för att få joina den här prestigefyllda klubben där Amy Winehouse nyligen blev invald. Men jag tror att jag skulle ha svårt att föra mig bland Hendrix och Kurt Cobain. Apropå Kurt Cobain så har jag alltid undrat hur pass mycket Seattles dåliga väder spelade in när det kom till grungerockens födelse. Man blir ju inte direkt sugen på trallpop i en stad där man aldrig ser himlen. Nu är det strax skoldags!