Morgonmissödet, eller DN:s kritikerkår, eller Recension av en recension, eller Blogg à la Schulman

I dag klev jag upp 08.00 för att vara i skolan 09.00 - trodde jag. Men föga anade jag att jag spelat mig själv ett spratt genom att ställa min väckarklocka på 07.00. När jag väl blev varse denna missräkning var det försent att somna om. Så nu sitter jag och chefar med en kopp java och tar det piano. DN fredag har ju kommit, det är min bästa DN, Fredrik Strage och ibland Bengt Ohlsson, dessutom får Hanna Hellquist till det ibland. Som i dag, då hon skriver att hon skiter i om Ola Lindholm knarkat eller inte. Det skiter jag också i, därför bekräftar hon min värld genom att skriva detta. Man tycker om att få sin värld bekräftad. I övrigt är Jägarna 2 recenserad. Jag tycker att originalet Jägarna är en hutlöst överskattad film som dessutom stigmatiserar min demografiska grupp (norrlänningar). Men folk verkar ju tycka om den och det är väl kul när folk är glada. Erik Helmerson har recenserat Jägarna 2 och ger den gott betyg. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Erik Helmerson, han är lite för ojämn, blandar högt och lågt lite för ofta. Han skrev en bok om (medelklass)manlighetens kris för ett tag sen som verkar pajig. Å andra sidan är han bättre än Jane Magnusson, som gör varje filmrecension till ett brandtal för genus. Och det får man väl göra, men jag vill ju också veta vad fan hon tyckte om filmen. Jag undrar om hon är dotter till genusforskaren Eva Magnusson, det hade förklarat så mycket. Annars finns ju Johan Croneman, mannen med den malplacerade frisyren, som i regel har en vass penna och som ofta hittar ingångar till att kritisera saker från en spännande vinkel. Han är för övrigt barndomskamrat med Plura, men nuförtiden är de väldigt olika, väldigt olika. Och såklart finns Jonas Thente, som väl är klarsynt och initierad, men tyvärr lite för benägen att kokettera med sitt människoförakt, dessutom tillhör han släktet av män som helt enkelt anser sig ofelbara: särskilt minns jag en intervju med Paul Auster där Thente misslyckats med att få något intressant ur Auster (hur fan är det möjligt) och beslöt sig för att skylla allting på att Auster var omedgörlig och disträ. Sådant svammel sänker Jonas Thente. Men åter nu till Jägarna 2 - "Jag har alltid varit förtjust i Rolf Lassgård, i synnerhet i de fåtaliga produktioner där han slipper slowmotiondansa i uppknäppt vit skjorta", skriver Erik Helmerson. Det tyckte jag var roligt. Jag skrattade till högt när jag läste det för jag kunde exakt föreställa mig en svettig Lassgård i lite för tajt skjorta på dansgolvet i nån generisk Colin Nutley-rulle. Erik Helmerson lyckades med att bekräfta min värld och för det får hans recension av Jägarna 2 tre av fem Börsharar.