Ett annat liv

I dag hamnade jag i samspråk med en av mina manliga kurskamrater på litteraturvetenskapen - och det var en god sak, ty han påtalade en grej om P.O. Enquists författarskap som kan erbjuda "nycklar" (ett fantastiskt trött uttryck inom litteraturteorin) till dennes texter. Jag finner ju båd' Enquist och Torgny Lindgren, dessa västerbottniska heliga kor, i princip oläsliga då jag stör mig på deras docerande stil och allmänt överlägsna hållning till sina läsare.

Men - sa min kurskamrat - det Enquist gör i ex. Ett annat liv är inte att mästra; det är att använda sitt yngre jag som fokalisator (= "den som förnimmer") då han beskriver past events. Redan genom att i romanen konsekvent referera till sig själv som "han", d.v.s. i tredje person, så utfärdar Enquist en distans till sitt bokjag, som kanske var behövligt för honom när det gällde att bekänna forna tiders snedfyllor så naket som möjligt.

Enquist beskriver alltså gångna förlopp ur sitt yngre jags synvinkel, vilket leder till att det kan uppfattas överlägset undervisande, men det handlar egentligen om känslor och tankar han hade där och då, inte något slutgiltigt facit på hur världen de facto fungerar och ser ut. Och allt detta torde ju i själva verket tilltala mig, som är så fascinerad av opålitliga narrativ, d.v.s. berättarjag som slirar med "sanningen" eller ägnar sig åt självbedrägeri.

Därefter talade vi mer allmänt om böcker, och det visade sig förstås att min kurskamrat tillgodogjort sig samma halvt outtalade kanon för västerländska unga män som jag - med ett ord, det var idel Kerouacs, Slasar, Bukowskis och Lundellar. Hur tusan kan det egentligen bli så likriktat? Och finns det en kvinnlig motsvarighet - alltså, finns det en intuitiv kanon också för västerländska unga kvinnor, och vilka böcker innefattar den? Som vanligt när det kommer till kvinnor har jag ingen aning.

"Det var nog tur att man läste Jack första gången när man var tjugo och inte trettiofem", summerade min kurskamrat, och i det ligger det nog en sanning. Man får bränna av författaralkisgubbarna mellan 20-25 (eller kanske 30... hehe) för att sedermera "bli klar med dem" och därefter ägna sig åt litteratur som säger något annat. Kanske skulle man rentav läsa en kvinnlig författare??

Hehhe nee jag skojaba