Den sista mustaschen

Under en religionslektion i dag fick jag möjligheten att för första gången besöka HUMlab - denna mytomspunna, underjordiska katakomb som står att finna sjutton alnar under universitetsbibliotekets mitt. Det var spännande att vistas i HUMlab. Allt därnere var väldigt high-tech, väldigt Jack Bauer, och jag kände mig alldeles som Dr. Strangelove där vi satt vid ett långt bord i ett veritabelt war room som för att diskutera kärnvapenkrigets vara eller icke vara. "Bomb those commie bastards back to ancient times!" vrålade jag och drämde min näve i bordet.

Nej, det gjorde jag förstås inte. Jag drack kaffe och snusade och försökte förstå om föreläsarens mustasch var ironisk eller ej. Detta upptog min tankeverksamhet så till den milda grad att jag inte kunde tillgodogöra mig ett enda ord om kristendomens tidiga historia. Till saken hör att föreläsaren var tämligen ung; vore han till åren kommen hade mustaschen naturligtvis bara varit en mustasch, men varje gång en förhållandevis ung människa bär mustasch känner jag mig nödgad att förstå vad den egentligen försöker säga.

När blev mustaschen en sådan tvetydig symbol? Och vem bar egentligen den sista oironiska mustaschen - alltså, vem var sist att bära mustasch innan ironin trängde sig på och fördunklade mustaschens ideologi? Chuck Norris? Tom Selleck? Monsieur, jag vet det ej.