Att vara full hos optikern, eller Bibliotekens jagsvaghet, eller Generiskt gubbgnäll

I går var jag hos optikern och undersökte synen. Det är ju i sig inget märkvärdigt med det. Men till saken hör att jag dessförinnan varit på Coronas musikquiz och druckit en (1) öl. Med ett ord, jag var lite full. Mitt oregerliga beteende visade sig redan på bussen från campus till stan. Busschauffören var - som busschaufförer av någon grumlig anledning tenderar att vara - otrevlig. I vanliga fall hade jag ätit hennes skit. Men corona-ölen gav mig modet att ställa hennes till svars om varför hon var så förbannat sur. Frankheten i min fråga/ manliga härskarteknik fick henne att vika sig, och med skamfull blick och ett nervöst litet småskratt menade hon att hon inte var det. 1-0 till corona-ölen.

Väl anländ hos optikern blev jag placerad i ett väntrum. Jag hatar verkligen hur man blir behandlad hos optikern. De tror (av anledningar lika grumliga som varför busschaufförer är sura) att de kan hunsa en hur som helst. Man ombeds vänta, man betalar fantasipriser, man häcklas när man tvingas avslöja att man köper linser från nätet. Och varje gång man besöker optikern insisterar de, nej, kräver de att man ska göra en synundersökning. Det är inte ens förhandlingsbart; de jävlarna vägrar sälja en något om man inte först gör en synundersökning à 650 kr. Det är inget val man har. Gör man ingen synundersökning får man inte köpa några synhjälpmedel.

Så man ställer upp på deras skit, sedan tar man ut det på biblioteken. Sådan är samhällets vidriga hierarki. Optiker hunsar en lika mycket som man själv hunsar bibliotek. Och det här är ju en maläten seinfeldism: men bibliotek är verkligen som en jagsvag kamrat som man kan bete sig hur som helst mot. Om man ignorerar deras förseningsavgifter - vilket man gör - får man en straffavgift på kanske 6,00 kronor och vill man inte betala den så behöver man typ inte, eller kan åtminstone skjuta på det till en framtid som är så pass avlägsen att man kan göra science fiction-filmer om den. Bibliotekens jagsvaghet avspeglar sig också i deras anställda. Jag har än aldrig träffat den bibliotekarie som inte är en genuint undergiven människa. Jag undrar vad de utsätts för på sin utbildning egentligen? Foglighet i yrkespraktiken, 7,5hp?

Åter till optikerns väntrum. Där satt jag och skalv för att corona-ölen skulle inverka menligt på min synundersökning. Kanske skulle jag haspla ur mig något ogenomtänkt, kanske skulle min syn bli onödigt grumlig - kanske skulle jag se dubbelt?? När det väl blev min tur att undersökas hade dock ölen gått ur kroppen, tillsammans med luften ur hela tillställningen (och banne mig om den inte också tog med sig udden ur detta blogginlägg?). Så jag fejklog och ställde upp på allt de sa och jag åt deras skit och jag betalade.