Tramps like us (sedan en tid tillbaka även i bilder)

Det var den 13:e augusti 2011, sommarjobbet var slut och det var dags att lämna Strömstad och... men - vad nu? Det där är ju inte Strömstad - det är ju Ölskålen i motljus på Martins balkong! Vi börjar om.

Det var den 13:e augusti 2011, sommarjobbet var slut och det var dags att lämna Strömstad och detta inte utan visst vemod. Jag kommer att sakna mina arbetskamrater - i synnerhet den fantastiske Buba - men mest av allt lär jag sakna Svarta Blixten, vespan som tagit mig runt nejderna sommaren lång. Farväl, Svarta Blixten! Må din motor humma länge än!

Glöm allt trams om att Plura skulle utgöra sommarens sista kändisspotting - på väg till bussen mot GBG stötte jag ihop med Oscar Linnros, denne hyllade soulpopartist (som jag dock föredrog som rappare, men det höll jag för mig själv). Linnros verkade vara en hygglig kille och ställde gärna upp på en bild. Inför poseringen lade han handen på min axel och jag antar att jag kunde gjort detsamma, men det kändes typ lite bög, alltså inte i bemärkelsen homosexuellt utan helt enkelt lite för corny sådär, och inte heller kunde jag ju låta händerna hänga slappt längs mina sidor som nån jävla idiot, så jag slog dem i kors vilket tyvärr ger min stance ett något reserverat uttryck. Man kan även se hur jag står lätt hukad av hänsyn till Linnros ringa längd. Ja, fotot är i sanning ett veritabelt smörgåsbord av symbolism och arketyper. En enad kår av konstkritiker i Berlin hävdar ex. att vinkeln på Linnros arm sammanfaller till punkt och pricka med det gyllene snittet.

Efter detta intermezzo fortsatte jag till Göteborg, som sammantaget får anses vara en stad som är "alright". Egendomligt nog stoltserar göteborgarna dock med en staty av Stalin, och det var ju lite förvånande - men vem är jag att komma utomsocknes ifrån och lägga värdering i det ena eller andra? I veckan fortsätter jag mot Stockholm och Joel. Nu jävlar skall vi vaska sommarjobbspengar!