Nu är jag tillbaka från Saxnäs vilket har varit mycket trevligt: bad, fiske, avkoppling samt god mat och dryck. Men det jag främst kommer att minnas från helgen är att Lasse på lördagskvällen drog det roligaste skämt jag någonsin hört. Och det var väl förmodligen ett "you had to be there-moment" som omöjligt går att göra rättvisa genom att förklara här. Att försöka återberätta skämt, särskilt i skrift, är ett dödsdömt projekt. Men det gick i alla händelser ut på följande:
Mitt i en livlig midnattsdiskussion förblev Hannes tyst en stund, sökandes en formulering i huvudet, innan han i ett utbrott av ömhet gentemot Lasse klargjorde att Lasse: "är som någon annans grymma spellista på Spotify - och alltid inställd på shuffle".
Lasses hjärta blev förstås varmt av den vackra komplimangen, men jag kunde inte låta bli att kommentera att jo, det var en mycket fin komplimang i detta sammanhang, men om man skulle höra samma sak sägas som en filmreplik i någon skitnödig indierulle av Zach Braff skulle repliken få en annan och nästan motbjudande laddning eftersom det skulle framstå så tydligt hur repliken strävar efter att vara hipp och kontemporär genom att alludera till hippa och kontemporära ting (såsom Spotify).
Det var då Lasse inledde en hatfull harang där han föreställde sig hur man någon gång i framtiden slentrian-laddar hem en "åttonde generationens urvattnad Wes Anderson-film" som man bara orkar se en timme av, hur en replik liknande Hannes komplimang då skulle dyka upp, och hur detta s.a.s. skulle utgöra droppen; få en att stänga av datorn, resa sig ur soffan och med eftertryck konstatera att: "nu är det fan över, det räcker så, nu blir det bara Rapport och Landet runt för resten av livet".
Jajaja, you had to be there. Men för mig var det tametusan mitt största gapskratt på 7-8 år så det tackar man alla inblandade för!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar