Det var tisdag och arbetsdagen var slut - så vi gav oss ut på en kortare seglats för att durja makrill! Havet låg spegelblankt och själv låg jag i fören, ömsom slumrandes, ömsom tittandes på aftonsolens rodnad över Nord-Hälsös obebodda klippor, alltmedan resten av sällskapet durjade för fulla muggar. Tolv små kräk drogo vi opp ur det djupa blå, och sedan spottade vi därutöver en säl vilket jag fann EXTREMT exotiskt. Men tydligen var det inte så jätteexotiskt för någonstans kring Koster har dessa sälar tilldelats en egen ö där man med enkelhet kan betrakta dem ifall man är lagd åt det hållet. "Är ön en republik eller monarki?" frågade jag, och ingen skrattade. "Kanske heter presidenten 'Säl Gore'?" försökte jag igen. Men mina kvickheter ekade tomma över Kosterfjorden.
Makrillen hårdstektes i smör - mycket jävla smör - och hela tiden stod vi bredvid och log; log så att det gjorde ont i käkarna. "Le - för fan!" manade vi på varann när någon drabbades av träningsvärk i käkmuskulaturen så att deras smil slant för en sekund. "Det ska vara KUL att laga mat!"
Sedan åt vi opp allting och det var gott såväl som näringsrikt. Vilken durjning!!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar