Ute av verden (sms)

Gustav:
Stockholms kulturfestival pågår när jag besöker dig i aug. Jag skall träffa Karl-Ove Knausgård, min störste idol!
Joel:
Säger du det! Låt oss besöka denna festival, ja låt oss hylla den!
Gustav:
Jag instämmer i att vi ska hylla kulturfestivalen; haussa den; hypa den; ja, på alla upptänkliga sätt tala gott om den och förhålla oss positiva till dess existens - kanske kommer vi t.o.m. vid något tillfälle att uttrycka oss som så, att kultur är en "kul tur"
Joel:
Inte bara är Stockholms kulturfestival navet i det färgsprakande pariserhjul som är huvudstadens kulturella misch-masch; nej, den är själva stommen, den är qvinta aessentia, lille far, i hela rikets kulturella angelägenheter - och vi, ja, ja, just vi två, skall besöka den - digga DET, lille vän!
Gustav:
Om jag så bara finge en önskan innan man halade min arma kropp till stupstocken, så vore det att blott i en halv minut få äran att stå sist i kön till det på alla sätt behjärtansvärda initiativet Stockholms Kulturfestival, denna veritabla folkfest, till glädje och långvarig lycka för allom och envar, sprunget ur de mest renhjärtade eldsjälars självpåtagna möda, utan tillstymmelse till vinsttänk eller finkulturellt koketteri
Joel:
Åh, finge jag blott röra vid fållen på Er mantel, O köare till Kulturfestivalen! Själv är jag långt utomsocknes, fattig och för övrigt utan alla förtjänster, som kunna förläna en äran att stå i kön till ett dylikt arrangemang! Sådana som ni, O köare, berätta vi berättelser om hemma vid köksbordet i vår lilla stuga; ibland komma gamlingar och vandrare till vår enkla förläning och bedja om undfägnad samt nattlogi, och någon gång berätta dessa män om kulturens människor som bo i huvudstaden, och de debacli, som utspela sig där! Ja, en gång hade vi besök av just en sådan, som stått längst bak i kön, och honom bjöd vi på vårt godaste mjöd, vårt sötaste socker, vår mjukaste bädd, vårt sista brännvin; ja han fick ock julegrisen, fastän slakttiden är oss så viktig för vårt dagliga bröd; och jag gav honom min äldsta dotter samt min egen hustrus dyrbara smycken, som hon hava ärvt, på det, att denne ärbare köare icke må tänka mindre om oss därföre, att vi icke kunna uppbringa erforderlig logi
Gustav:
Hahaha