Repriser-bonanza!, eller Vad var det jag sa

Tisdag kväll. Har druckit lite. Men måste orera: likt ingen annan bok kom (ju) Ulf Lundells Jack att definiera min sena ungdom: (http://kryddhyllan.blogspot.com/2009/07/en-braja-ar-ingen-attack.html), vilket man kan säga vad man vill om. Emellanåt har dock Försynen lämnat små dyrköpta järtecken som gör gällande att den här romanen inte är något att bygga sitt liv på: (http://kryddhyllan.blogspot.com/2008/07/kvllen-d-slagen-fll.html).

Den senaste i raden av dessa omen är la Stefan Jarls dokumentärfilm Dom kallar oss mods från 1968, som jag såg för första gången för några månader sedan. Den utspelar sig alltså just under Jack-tiden, och ger väl en sorts inblick i hur ungdomarna som rökte brass och klämde mellisar under denna tid egentligen var, och det rör sig inte precis om några beundransvärda förmågor. Det är med ett ord riktiga små rövhål - ja, dumma osnutna skitungar - och precis sådana var väl följdaktligen också Ulf Lundell och hans vänner vid tiden för romanens tillblivelse.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp