Norska! - som svenska, fast sämre

Tobaksbutiken frekventeras alltså av en ofattbar mängd norrmän (och norrkvinnor hehe). Jag har bittert fått erfara att jag inte har särskilt bra koll på detta vårt grannspråk. Ideligen måste jag luta mig fram, be kunderna upprepa sig, växla mellan urskuldande fraser såsom "ursäkta?", "förlåt?" eller det mer elaborata "men kära lilla vän, vad fan är det du säger?"

Om norrmännen var mitt enda aber vore det väl inte så farligt. Men emellanåt har jag fan svårt att ens förstå strömstadbor, göteborgare eller andra västkusthabitanter. Tidvis orsakar denna språkförbistring munterhet bland butiksbesökarna.

"Ni får ursäkta, han är från Norrland", sade min chef stigmatiserande, som vore detta ett handikapp att skämmas för. Det kanske det är. Men jag ska fan i mig packa in dem allihop i bilen och dra med dem till min morsas killes släkt och utsätta dem för traktens obegripliga pitebonska alltmedan jag står bredvid och skrattar som satan.