Hjärnan reagerar konstigt när man sprättar en låda färskt lösgodis, säg geléhallon, vilket jag gör med jämna mellanrum i tobaksaffären. Å ena sidan luktar det sött och gött, å andra sidan luktar det avgjort industri, färgämnen, gift och kemikalier.
"Spring för livet, din jävla idiot!" skriker en del av hjärnan.
"Nej för fan, stoppa käften full när ingen ser" riposterar den andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där känner jag igen väldigt mycket från mina dagar på Godishuset i Ume¨å. Jag tror nu som då att det är den skära mängden som gör'et, för mycket av det goda kan som bekant vara för mycket.
SvaraRaderaBlev du en rund liten julegris av att jobba på Godishuset?
SvaraRadera