Alla log bakom uppfällda kragar

I dag var jag ledig från jobbet så jag klev opp i svinottan, kokte fosterfördrivande zoegas och passade på att nyttja respiten till att skriva på min obetitlade dramatikgrej. Och som fingrarna sjöng! A4-sidorna fladdrade, behövde inte fundera, allt fanns redan där. Blev gripen och tårögd av mina egna formuleringar och vid 12-tiden ville jag bara gråta. Utan att hypa för mycket så tror jag det kan bli riktigt bra, ja, det är ju ingen ny roman, det är ju ingen hel historia, men jag tror att det faktiskt kan säga nåt.