Min mor fnular på någon sorts examenspresent till mig (med fantastisk framförhållning eftersom jag har 1,5 år kvar) och ställde en rad frågor i ämnet som var så indiskreta att de nästan inte kunde klassas som frågor alls; snarare berättade hon i princip rakt ut vad hon tänkt köpa. Det rörde sig om ett exemplar av första utgåvan av Doktor Glas (1905) som visst gick att köpa loss på någon internetsida för ett par tusen spänn.
Jag satte genast stopp för dessa dumheter. Visst, "det vore väl kul" att ha en sådan raritet i bokhyllan - men vad ska jag egentligen med den till? Om livet vore oändligt hade det väl kunnat tjäna något slags syfte att med hundraårsmellanrum nostalgiskt bläddra i den (inbillar jag mig), men som läget är beskaffat är jag ju snart död ändå och äger för övrigt redan en Doktor Glas tryckt 2007 som det står samma saker i. Sedan har jag aldrig upplevt mycket lust av att samla och ha, snarare tvärtom. Plus att det hade känts vanhelgande att låta en så imposant upplaga trängas i bokhyllan bland pocketböcker från adlibris.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar