Jag skriver igen, tänkte försöka ge mig på dramatik ånyo, enligt ett upplägg som jag fnulade på redan förra sommaren och som säkert måste ha gjorts åtskilliga gånger förut. En middag; tre akter; förrätt, huvudrätt och dessert.
Det fiktiva 1800-talet är det nu dags att lämna bakom sig, detta blir en samtida uppgörelse, en skoningslös deklaration om generations-, klass- och könsbarriärer och viljan och svårigheten att överbrygga dem (och så lite om kärlek). Inga miljöbeskrivningar, bildspråkliga ornament eller inre monologer. Bara argt och sant och garanterat semikolonfritt.
Jag tror fan jag ska stava de och dem som "dom", till och med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nordsvenska öden ur hävd och sägen
SvaraRaderaeller
BRUDAR
Som titel? Väljer "BRUDAR"
SvaraRaderaasså ja död dej om di börj' skriva "dom"
SvaraRaderaVad gör du om jag skriver "mej" och "dej" då
SvaraRaderadå dö ja di ok, sk' du ve'!
SvaraRaderaSer framemot detta. Låter mycket intressant!
SvaraRaderavisst, och när du ändå är inne på det kan du stava juice jos, okej - okay, och i och för sig kan ju sägas med endast iofs.
SvaraRaderaOm du inte gillar konservatismen som politisk ideologi - vilket jag är tämligen säker på att du inte gör, Katrin - så kan du ju inte heller förespråka språklig konservatism med gott samvete
SvaraRadera