Vomit draft (Valborgshelgen i minutiös detalj)

Vi skulle till Uppsala och fira Valborgs och det var jag och Per och jag hade lämnat min älskling på busstationen i Umeå med vaga löften om att komma hem - "ibland måste en man ge sig av, så är det bara, något inom oss kallar, va" - och vi satt på bussen medan Höga Kusten sträckte sig ut sig utanför rutorna likt en solvarm angorakatt och vi mådde om inte som kungar så åtminstone som prinsar eller högt uppsatta ämbetsmän och vid Söderhamn halade Per fram en kvarting whisky och då, där, i den stunden, då fattades just INGENTING, och vi tog oss några järn och en svart snubbe mitt emot diggade vårt häng så vi gav honom ett järn med och vi utbytte våra tragiska levnadsöden och rätt vad det var hade vi hamnat i Uppsala. Och jag slängde upp kardan till vår nyfunne vän - "have a nice trip" - inte talade han svenska men vad ska man med svenska till när man har DET, och vi delade artighetsfraser om att ses igen men inte skulle vi någonsin ses, det visste vi båda, men vad gör det när man är full och förhållandevis ung. Och jag och Per traskade vidare genom Uppsala, ännu hade hon inte riktigt vaknat, inte som hon skulle komma att göra, men vi tog oss till Studentvägen och Per drog hem men jag stannade kvar med Pontus och Jonte och Janson och vi höll igång i ekoparken med XP och gänget och jag kände mig lite efter så jag försökte dricka ikapp; vilket snart gjorde att jag inte var efter längre, jag hade rentav fått ett ohyggligt försprång, så vi tog oss till Smålands nation och höll väl igång så länge det kändes skäligt. Morgonen efter vaknade jag på mitt livs bästa humör, jag gick utanför dörren, rader av sommarklädda människor marscherade längs Studentvägen med färgglada flaskor i nävarna, jag knäckte en öl och jag tände morgonciggen och jag tänkte att "livet är som en trappa, va", men jag kunde inte bestämma mig om det var som en vanlig trappa eller som en spiral-. Och Janson hade skola men kom hem efter några timmar och vi lunchade med Pontus och Honken utanför närbutiken sedan splittrades alla för diverse bestyr och jag hade just ingenting att företa mig så jag somnade och förblev sovande i två och en halv timme och vaknade framåt middagstid, ohjälpligt deprimerad, och tänkte att livet inte var någon jävla trappa utan en fallucka. Men grabbarna kickade liv i mig och för all del ölen också och Burra hade dessutom anlänt så vi körde igång igen och vi gick till Jonte och han bjöd på whisky från sin drinkvagn och Janson låg i sängen och delgav oss andra kuriositeter ur sitt liv. Men där blev ju inga barn gjorda så vi gav oss ut i natten igen, vad skulle vi annars göra, och vi hamnade till sist på en fest vid Luthagsesplanaden och Pontus tog av sig i bar överkropp och Per och Johan kom förbi och Janson bröt arm med en barndomskamrat och jag letade efter något; vadsomhelst. Och när morgonen började närma sig sov vi för att vakna några timmar senare på valborgsmorgonen av att folk hade disco utanför fönstret, man var för trött för att digga det, men jag gick på macken och åt frukost och sedan masade vi oss till ekoparken och där satt redan tusentals unga människor och studenter och satte sina hjärtan och drömmar på auktion och vi började dricka igen och alla kom väl småningom igång och Joel anlände och han skulle ha spelning på kvällen och Burra tog sig aldrig över tröskeln, den där viktiga och farliga tröskeln, utan återvände hem; vi andra tog oss ner mot stan men stannade till vid Studentfjellet för att bevista en nyligen avslutad sillunch, folk satt så tillbakalutade i stolarna att en ljum vind hade vräkt omkull hela sällskapet - borden, människorna, glasen - allt. Och det bjöds på champagne som inte var champagne utan mousserande och det bjöds på Hallands Fläder som verkligen var Hallands Fläder och ingenting annat. Och Pontus hade med sig en liter sprit i en keramikbägare och Janson och Joel och Sofia hängde på och vi tog oss till Fyrisån och åt hamburgare och solen lyste faktiskt och Janson sa att jag fick 300 kronor för att simma över Fyrisån och innan jag hann svara ja hade Pontus lagt till 300 kronor till så det fanns ingenting att orda om utan jag klädde av mig de flesta plagg och kastade mig i vattnet och det var inte särskilt kallt eller strömt och folk runt omkring diggade vad de såg på min - eller kanske Jansons och Pontus - bekostnad. Och jag kom upp ur vattnet igen och vi satte oss och snackade lågmält och vackert milt och sade vänliga saker om och till varandra innan det var dags att bege sig hem. Och där hemma låg Burra nedbäddad, det var över för honom, han hade gett upp, och han rosslade i sängen likt en lungsjuk ryss i en dostojevskijroman medan festen fortsatte runt omkring honom och nästan hela Frantic Sunday kom förbi och Tomas hade vibb, tror jag, hoppas jag; det såg ut så. Och kvällen trillade på och Frantic Sunday försvann och snart var det dags för spelningen så vi gick mot Triangeln och Burra följde faktiskt med och han och Janson hamnade i luven på varandra och Pontus var så full att han inte pratade längre; han bara dansade. Och spelningen var förstås alldeles fantastisk och jag satt på Jansons axlar och Joel stod på scen och diggade med gitarren i handen och en cigg i vänstra mungipan och Tomas gned sin keyboard mot människornas längtan vid kravallstaketet. Och sedan gick vi till Honken och sedan kom Johan och Per och Johanna förbi men jag tror att vi blivit för dimmiga för att de skulle ha något utbyte av vårt sällskap. Och Träffe hälsade på och sedan Joel och Tomas igen och vi gav oss ut från lägenheten och nu var det kolsvart ute men ljust ändå för folk var i full gång och diggade allt omkring dem och vi råkade i förvirringen låsa oss ute men vad gjorde det, man kunde lika gärna gå in i lägenheten ovanför och festa, för den här natten var alla välkomna överallt och människor dansade omkring och pratade inte längre men sade allt ändå. Och jag blev melankolisk igen och tänkte att livet inte var som det skulle, eller om det var jag som inte var det, har glömt vilket, så jag gick hemåt och vid Honkens lägenhet hade ett partytält börjat rämna och ovan taken rörde sig ett violett moln på väg bort från de andra och himlen var svart eller om den var mörkt blå och stjärnorna blinkade, blinkade och blinkade, och höll käften.