En nådig lunta höljd av marginaler
med visdomsord som visa domar droppar
och världsvant vänder världen vant i koppar
som tänjbart, lystet, rött och i versaler
gör intrång bland salongsfulla vokaler
och konsonanter. Blicken fönstershoppar,
men avmätt, innan handen ögat stoppar
från flirtandet med mentorns manualer.
Och handen ögat kastar över skrift
som skjutit texten halt: ett blodigt harspår
som läckt sitt röda bläck ur pennans stift.
För harhjärtat vill ut! På väg! På drift!
Men sista sidan skarvar. Det som kvarstår
är lida eller leda. Välj ditt gift
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snyggt! No homo!
SvaraRadera