Och hjärnans blindhund livnär sig på tankar

HURRA! I dag skrev jag färdigt mitt examensarbete. I morgon kastar jag det i professorns fack, och sedan skall det väl i och för sig slaktas i någon opponering framgent. Men just nu är det pliktvakuum. Titeln var det sista som skrevs. Mitt förslag var det ödesmättade och på alla sätt monumentala "Den postmodernistiska litteraturens didaktik", men professorn tyckte det var lite väl fräckt. Medges. Jag kompromissade och valde det lite trevande men kittlande "En postmodern litteraturdidaktik? - En undersökning av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och dess litterära ekon i skolan" och sällan har väl en uppsatstitel inbjudit så till läsning. I enlighet med hävdvunna traditioner tog jag en bild på mig själv där jag poserar med fullbordat alster. Men först, en tripp nedför minnets boulevard!

Året är 2008 och den då helt unge Gustaf Börshare poserar vid sin debutroman "Lejonet". En rågblond nordisk prins med käckt och ämabelt leende!

Och här är samme man tre år senare: något argare, mycket tröttare och lite, lite skäggigare.