Oscar berättade en rörande historia under gårdagens festivitas. Han bor i en charmant och ganska Jack-esque stuga i Grubbe, som ligger på ett obekvämt avstånd från Umeå City. Det är så att säga inget ställe man bara svänger förbi utan syrgastub och minst tre dagars proviant. När Oscar var nyinflyttad köpte han en påse mandelkubbar att nyttja som bjudbröd ifall någon skulle komma förbi på kaffe. Men mandelkubbarna förblev liggande i dagar, månader, år. Orörda i skafferihyllan blev de en metafor för mellanmänskligt avstånd.
I dag tänker jag på det avståndet. Men framför allt tänker jag på mandelkubbar. Fan vad gott! Blir nog att köpa loss ett parti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar