Åh Hjalmar! Linjen bruten. Far och son

Jamen nu är jag väl ändå för guds skull ganska så klar med det här examensarbetet. Det som orsakat mig mest svårmod de senaste dagarna är att professorn anmärkt på mina prepositioner. Jag, som alltid ansett mig så språkbegåvad, har delgivits mörka hemligheter om s.k. "fasta prepositioner", som gör gällande att man exempelvis aldrig skriver att "detta är ett bevis på..." eftersom allt alltid är ett "bevis FÖR" något, aldrig på, på samma sätt som man aldrig kan tala om en "överblick på något" men däremot gärna om en "överblick AV något".

Jag är övertygad om att jag inte är ensam om denna utbredda folksjukdom - jag är bara en av de olyckliga få som blivit varse den. Jag känner mig alldeles som den första människan som fick aids måste ha känt sig. Ensam, sjuk och omgiven av lyckligt ovetande. Så de senaste dagarna har jag alltså nagelfarit mitt manus på jakt efter övergrepp på (på? mot?? aaaarrh!) fasta prepositionsformer. Det har också gjort det mycket svårt att skriva något nytt, när man sitter och skälver över (inför? om? kring? gentemot?) sina egna prepositioner. Varför skälver jag?? Jag har ju inte begått något brott.

Här är i alla händelser en del av all den kurslitteratur som jag nyttjat till examensarbetet och som det börjar bli dags att återgälda till universitetsbiblioteket. Jag har haft den här traven hemma sedan januari (det är idel böcker som ingen vill associeras med och därför har jag ständigt kunnat förlänga lånetiden). Det är nästan lite vemodigt. Har liksom blivit del av möblemanget. Men mest känns det skönt.

Så vi firade med att grilla korv och svära över engångsgrillens ovilja att fullborda sitt livs enda jävla syfte.