Mäktigt är det späda livet

Parallelläser Keith Richards självbiografi och Staffan Bergstens diktarporträtt av Tomas Tranströmer till framtida recensioner för Vertex. En märklig kombination! Ibland glömmer jag vilken text som är vilken och börjar fundera över varför Tranströmer skjuter heroin på en vägkrogstoalett, och vad i helvete Keith Richards gör som skalbaggssamlare på Runmarö. Men det tillför liksom bara en extra dimension till min läsupplevelse, en omisskännlig nerv, ja, just så.