tisdagen den 1:e mars 2011

Now you 'bout to feel the f*ckin' wrath of Aftermath, faggots

Dr. Dre är tillbaka! Efter att ha talat om ett comebackalbum i plus minus tio år börjar det till sist bli dags att kliva ur skuggorna, vilket han alltså gör sportandes en ny och förbluffande muskulös lekamen. Ett märkligt drag från en 46-årig gubbe, kan man tycka.

Det som är så spännande med gangsterrapen är liksom att ingen gangsterrappare blivit riktigt gammal än, men att de äldsta i gemet - Dre, exempelvis - numer äntrat medelåldern. Och är gangsterrap en musikgenre som det går att åldras i? Det vet vi inte än. Men om Mick Jagger fortfarande kan sprätta runt med plutmun och jucka i luften så borde väl Dre och anhang rimligtvis kunna sjunga om brudar, vapen och cannabis även när de är 60-70. Men som sagt; det vet vi inte än. Och förmodligen känner väl Dre av det här, han kanske rentav drabbats av lite åldersnoja, och ett sätt att föryngra sig själv - eller åtminstone sin kropp - är väl just att pumpa stål i gymmet.

I övrigt finns det nu en lustig musikvideo på youtube av nya låten I need a doctor som kärnfullt täcker in allt det som är signifikativt för genren: navelskådningen, fallenheten att ta sig själv på för stort allvar, flirtandet med döden, konstruerandet av låtsasbeefs, det inbillade underdog-perspektivet. Hela den här grejen att göra musikvideos där man själv dör (!) är ju ett fullkomligt absurt grepp som även Eminem nyttjat i When I'm gone. Det är liksom en specialskriven hymn att nyttja ifall de faktiskt skulle bli skjutna nån gång (vilket ju är den värdigaste sortin för en gangsterrappare). Det är så fantastiskt självupptaget, som att teoretisera kring vad folk skulle säga på ens begravning. Eller inte ens som att teoretisera om det - utan som att själv skriva deras begravningstal.

Hiphopen intresserar mig eftersom ingen annan musikgenre är lika utstuderat självbiografisk och samtidigt så uppenbart fiktiv. Alla gangsterrappare blir liksom actionfigurer (och ännu tydligare så när de verkligen ser ut som HeMangubbar som i fallet Dre 2011). Sen är det givetvis ofrånkomligen ball med flerstaviga rim, tunga beats och en riktigt crisp MC.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar