Konstmakare - bliv vid din läst!, eller Om Håkan Juholts mustascher

Alla vill väl egentligen kunna försörja sig på någon form av konstyttrande. Vare det musik, skrivande, måleri, skådespeleri, skrädderi, dans, mimkonst, potatistryck eller batik - ja, vad det nu än må vara, så hade väl i stort sett alla velat kunna laga för sitt uppehälle genom sin hobbypassion. Problemet i ekvationen är att ingen vill ha den jävla konsten eftersom den:

1) är för dålig (detta är absolut vanligast)
2) saknar medel eller geist för att nå ut till en bred publik

Men finns det då några konstnärer, undrar man följdaktligen, som i själva verket hellre hade velat bli jurister eller busschaufförer; konstnärer som inte är ett dugg intresserade av att skapa, men som passionslöst valt det till sitt yrke för att de insett att de har något slags talang inom ämnet och därmed bör syssla med det, p.g.a. att det är vad de är bäst på och som därigenom kommer att inbringa mest deg?

Det är givet att vissa gamla rockgubbar (och rockgummor hehe), bedagade skådisar eller avmätta författare kanske inte är så intresserade av sakerna de gör längre, men fortsätter i hjulspåren för att de är stora namn och har en stadig inkomst. Men någonstans måtte väl konsten initialt sett ha fötts ur passion? Eller finns det alltså - och här är kärnfrågan - konstnärer som aldrig ägnat sig åt skapandet av intresse, utan av en känsla att de helt enkelt bara har mer talang inom det området än inom något annat?

Detta funderar jag på i dag, den 14:e mars 2011. I morgon kommer jag att fundera på Håkan Juholts mustasch samt på hur lik mustaschen är hans ögonbryn, vilket ger intrycket av att mustasch och ögonbryn i Håkan Juholts fall är tre stycken identiska komponenter, plockade ur samma låda, som därefter placerats på strategiska utvalda punkter i hans anlete för att bilda ett slags triangelkomposition:


Vad denna triangel skall tjäna till är svårt att veta, men visst ligger det nära till hands att tänka sig att det är tecknet för Illuminati, vänt upp och ned, vilket får en att fundera över ifall Juholt i själva verket är en medlem av denna mytomspunna organisation. Men det är ju bara spekulationer, förstås.