Då ratar jag således fiktionen och ger mig i kast med ett historiskt översiktsverk. Det förflutna breder ut sig i tydliga staplar och kategorier, allt försett med prydliga etiketter - Romarrike, Renässans, Rysk revolution - men ingenstans får jag syn på människorna bakom alla dessa märkvärdiga skeenden.
Som jag längtar efter inblickar bakom rustningar och halskrås, efter människor! Jag vill ju veta hur Brutus kände sig när han mördade Caesar, jag vill förstå Napoleons hybris alldeles oavsett om det är dikt och skott från höften. Att någonting inte är sant gör det inte nödvändigtvis mindre verkligt. Jag skiter väl i om de första lerkärlen tillverkades i Japan 10 500 f.kr. om jag inte har någon aning om vem fan som använde de där lerkärlen, hur de kändes att väga i handen. Så kanske får jag anledning att återvända till romanvärlden ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
läs Peter Englund om det är sånt du vill ha
SvaraRaderahar gjort, var inte så imponerad =/
SvaraRaderaErnst Brunner då?
SvaraRaderaHej Ernst! Har faktiskt haft dig i tankarna. Det kan vara en god kompromiss!
SvaraRadera/Gustav
SvaraRadera