The Call of the Wild

The King's Speech är ju tvivelsutan en bra film, utan att fördenskull vara alldeles överväldigande asbra (prefixet as- är tydligen inne igen). Den är trots allt inte riktigt gripande nog, dessutom andas Winston Churchill-porträttet lite för mycket Saturday Night Live-sketch.

Men det finns en scen som i sig är alldeles utomordentlig, filmens självklara oscarsscen, nämligen den där Colin Firth och Geoffrey Rush grälar i kyrkan, en scen som kulminerar i och med att Colin Firth vrålar "I HAVE A VOICE!" så att hans en gång så stammande konungaröst dånar genom valven. Den som inte får rysningar av denna scen saknar helt enkelt själ.

Det vi kan lära oss av detta är att vill ni göra en mäktig filmscen, så infoga en människa som skriker någonting på ett kraftfullt sätt. Här är, off the top of my head, en fem-i-topp-lista på den moderna filmhistoriens mest effektfulla vrål pre-King's Speech:

1) Det förvisso uttjatade men objektivt geniala "FREEDOOOM!" i sluttampen av Braveheart
2) Sylvester Stallones ångestridna "NOTHING IS OVER!" i First Blood
3) Ed Harris förtvivlade "WHAT THE HELL IS WRONG WITH YOU, MAN!" i The Rock
4) Al Pacinos primalskrik i slutet av Gudfadern 3
5) Mel Gibsons koleriska "GIVE ME BACK MY SON!" i Ransom

(Uppstickare: Aidans "YOU BROKE MY HEART!" till Carrie i Sex and the City, som förvisso är en TV-serie)

När man scrollar igenom denna - hastigt sammanställda! - lista slås man av två saker: 1) Var är brudarna 2) att Mel Gibson stulit två platser. Och det gör mig lite beklämd, att Mel Gibsons karriär är som den är. Han har nog fortfarande många episka gallskrik kvar i sig; tyvärr riktar han dem numera mot judiska polismän.