Män som rakar kinder

Hjalmar Söderberg skriver i ett brev till sin diktarkamrat Bo Bergman hur han rakat av sig sina mustascher i ett ögonblicks ingivelse för att se efter "hur jag egentligen ser ut; jag fann till min ledsnad att jag ser ut som en kanalje".

Söderberg orerar vidare om att ett fint och regelbundet ansikte inte behöver skägg (ja, det bör inte ens ha det!) eftersom skägg enligt Söderberg är ett hjälpmedel för fula människor, ett sätt att maskera sig: "jag anser mig inte vara tillräckligt ful att behöfva helskägg, men mustascher behöfver jag", konstaterar han sakligt.

Detta får mig osökt att tänka på *trumvirvel* MIG SJÄLV! - som inget skägg har eller kan få, och som var dag går runt som en idiotiskt flinande kanalje med kala kinder. Och jag tänker att jag borde få en eloge för att jag tillhör den olycksamma skara som ständigt möter världens makter vapenlös på detta sätt, och jag tänker att jag ångrar mitt val av uppsats, som naturligtvis borde kallats Doktor Kal - Om Hjalmar Söderberg och skägget och kretsat kring dylika ämnen i stället.

Hjalmar Söderberg, dold bakom sitt förskönande mustaschpansar.