Herre Jesus vad Kirk Douglas är gammal. Minns nån gång i somras när jag insåg att han fortfarande levde, och hur förbluffande jag tyckte det var. Jag kunde liksom inte tro det. I natt satt jag uppe och kollade Oscarsgalan där karln gjorde ett framträdande. Jag kan fortfarande inte tro det. Han påminde bestämt om Greve Dracula där han stod och yrade vid mikrofonen med den halvförmultnade kroppens förvuxna öronsnibbar. Jag var rädd att han skulle falla sönder. Jag var rädd att häftstiften i nacken som håller upp hans stramade anlete skulle släppa.Men han var ändå alright och bemöttes förstås med all den vördnad (ergo: stående ovationer) som rimligtvis bör tillfalla en stor skådespelare som snart skall dö. Gamla människor bedöms ju inte riktigt på samma grundvalar som andra människor. Och det kanske de inte ska heller. Vad fan vet jag, jag känner ingen gammal människa, har aldrig känt nån, vill inte känna nån. De påminner för mycket om döden. Det är därför jag skall bli gymnasielärare; omgärda mig med framtidshopp och ungdom, alltmedan mina egna öronsnibbar växer.
Bli gymnasielärare och se hur dina elever blir mer och mer självdestruktiva och försvinner en efter en.. du skulle ha satsat på att bli universitetslärare istället. Ungdomar är helt fucked up. Det är iof alla andra också.
SvaraRaderaJa, just det, ja, ja... ja, utmärkt!
SvaraRadera