Det mörknar öfver vägen

Det var onsdag, lejonparten av intervjuarbetet var avslutat och jag tog närbilder på mig själv med mobilkameran.

Sedan åkte jag till Arkitekthögskolan och hälsade på Joel och anhang. Här är ett exempel på de skapelser som där stod att finna. Jag smög runt och fotade och kände mig alldeles som en rysk spion.

Joel & co:s senaste verk är denna underfundiga geometriska figur med oräkneliga användningsområden, tilltalande i form såväl som i funktion.

Här är samma skapelse i en mer storskalig version, komplett med sina upphovsmän poserandes i mitten på ett slags pojkbandsmanér.

Sedan satte sig Joel och söp vid datorn. Ganska snart blev han snarstucken och introvert. Jag frågade varför han drack och då röt han åt mig att "Konstnärer jobbar så" och att jag inte förstod någonting och gjorde bäst i att hålla käften.

Men sedan blev jag också full, och vi begov oss ut i stockholmsnatten. Ovanstående bild är förstås obegriplig p.g.a. sin svärta, men det är alltså jag själv poserandes vid söderbergstatyn utanför KB! Jag kysste Hjalmar på kinden och eftersom det var minusgrader blev ett skikt av mina läppar kvar på hans anlete. Det känns bra - att ha lämnat hos honom en bit av mig själv. Statyn har ju för övrigt blivit vandaliserad; den förgyllda knoppen på Hjalles stav har blivit avbruten och pantsatt. Joel föreslog "Avknoppad, men inte avsnoppad: En studie om Hjalmar Söderbergs aktualitet på 2000-talet" som titel för min uppsats.

Vi skulle först gå till Kåken för att "nätverka" med "mediamänniskor", men på Kåken var det tomt och tyst som i en fattig mans vinkällare. Vi tog oss därför till Riche och satt och gaggade vid nåt jävla bord. Killen längst till höger heter Ernst. Han håller på att lansera en sit-com i studentkorridorsmiljö. Jag hade ganska många värdefulla infallsvinklar i ämnet. Bland annat föreslog jag att serien skulle heta kort och gott "7,5hp" vilket jag ansåg vara en alldeles lysande idé där och då, men inte längre. Nu anser jag att den borde heta "Akademiska kvarten", dels som en passning till företeelsen akademisk kvart, dels som en benämning på den akademiska "kvart" som ju i nio fall av tio är den underpriviligerade studentens boende. Ernst lyssnade artigt och tackade nej.

Morgon efter åt vi en dyrjävla frukost på nåt trendigt fik. Det märkvärdigaste med detta var att ett barn jobbade bakom disken. Ett barn! Varför är inte barnet i skolan som andra barn? Only in Stockholm, baby. Men för mig blev detta droppen som fick bägaren att svämma. Mycket tål jag - men inte att stå bredvid och se barn fara illa. Där har ni min smärtpunkt. Sådan är jag, antar jag. Jag vågar bry mig liksom. Det är väl lite speciellt. Jag antar att inte alla fattar, att det sticker lite i ögonen på Herr och Fru Mellanmjölk. Men jag har ett enormt samhällspatos. Så är det bara. Därför lämnar jag Stockholm i dag i ett slags tyst protest.