På avstånd ser jag klart

Jag träffade Martin. Han bar glasögon och hade låtit skägget växa. På avstånd var han slående lik min far. Jag fick bita mig i tungan för att inte skrika: "Pappa!" rakt ut. Men sen såg jag ju att det bara var Martin och kände mig genast lite löjlig. Så när jag sedan hunnit få lite distans till hela grejen frågade jag om jag fick ta en bild och ja, det fick jag minsann.