Lördagkvällen som den var

Sitter hemma och jämrar mig. Bakfull. Kemisk ångest. Våndas över mitt examensarbete. Läser tidigare examensarbeten. Får mindervärdeskomplex. Oroar mig över min framtid. Snusar oupphörligen. Kollar på P3-galan. Det verkar mycket jobbigt att vara Kitty Jutbring. Utmattande. Föreställer mig att hon stupar i säng varje kväll och gråter över sin livslånga charad. Howlin' Pelle säger något kaxigt. Som för att han måste. Han verkar inte ens tro på det själv längre. Oskar Linnros sjöng med till sin egen låt när Orup framförde den. Det måste ju vara något slags generalfel. Johnossi försökte också vara kaxiga. Det kändes inte autentiskt. Galan kändes inte autentisk. Musikbranschen känns inte autentisk. Robyn vann. Jag satt och tjurade. Kände mig som Ulf Lundell. Som om ingenting angår mig längre. Sett allt, hört allt. Bara snus kvar.