Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Jag brukar promenera i Yildizparken en timme var morgon innan frukost. Det är en skön stund för sig själv och därutöver håller det mitt underhudsfett på en acceptabel nivå. I parken bor det en massa hundar. De brukar vanligtvis vara väldigt troskyldiga och servila och tar inte illa upp om man skojar lite med dem.

Så döm om min förvåning när jag på dagens morgonrunda blev närmast överfallen av ett veritabelt "wolf-pack" av dessa blodtörstiga kreatur! Ett tjog kom emot mig med hårda skall; jag fick plocka upp en pinne till försvar och ryta tillbaks med min mest myndiga stämma. Efter denna kraftmätning drevs de på flykt.

Det egendomliga är att jag är den enda de anfaller, trots att parken kryllar av andra människor (mest turkar). Vilket leder mig till slutsatsen att hundarna har någonting emot min hudfärg. Trångsyntheten finns överallt. Jävla rasisthundar.