Utdrag ur Istanbulsonetterna: "Taormina"

Sicilien och sand. Omslutna vyer
som timglas. Stränder långa. Liven korta
men nu och här är vi. Är hon. Steg forta
längs vattenlinjen, saltstänkt axel, plymer

ur Etna. Det kan kvitta. Plattityder
ur munnen min. Hon ler. Hennes aorta
slår fortfarande kroppen varm. Jag borta
i tankar för det mesta. I kostymer

men inte nu och här. Vid dessa dyner
så upphävs själva tiden utav fjället
på hennes bruna axel. Handen stryker

bort salt från hennes fräknar. Hon antyder
att himlen börjat skymma: ”Mot hotellet?”
Och just nu finns hon. Bara hon. Jag lyder