Ur Istanbulsonetterna: "Marcel"

Vad var det med dig som fick dig att fälla
beslutet? Var det tystnaden och kölden
i väggarna och golvet? Var det skölden
av äggkartong som fick din dröm att svälla

som kakan i ditt te? Immunförsvaret
besegrat under Combrayhimlens svärta.
Du rör dig ingenstans, Marcel. Ditt hjärta
är svagare än andras men du har ett.

Från sängen såg du allt med varje sinne
men var du lycklig någon gång? Förlåter
du spökena från barndomen? Du vänder

på kroppen under lakanen. Ditt minne
är minnet av ett okysst barn som gråter.
Marcel - nu vill de kyssa dina händer!