måndagen den 27:e december 2010

Ur Istanbulsonetterna: "Kamraterna"

En penna rör sig självmant. Skriver raka
små streck på sjätte dagen. Gud vid randen,
förbluffad, som om någon styrde handen
ty allt är lika nytt för honom. Baka

ett liv ur jord och revben! Förorsaka
en värld ur pennans udd: den vassa tanden
av blyerts, bläck. Som barnens slott ur sanden
så reser sig figurerna. De staka

på rösten. I en stund så får de smaka
på livet! Men för guden är de döda
i samma stund de uppstår. Ingen vaka

kan åkalla dem åter. Att försaka
sin skapelse är diktarlotten! Föda
och driva ut - men aldrig få tillbaka.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar