Plötsligt händer det inte

"Plötsligt" är nog bland de tråkigaste ord man kan stöta på i en prosatext. Varje gång jag hittar det i en bok vrider och vänder jag på hela min kropp av obehag. Problemet är ju att det är ett ganska användbart ord. Ibland händer saker plötsligt ("Plötsligt händer det", som trisslotteriet vill göra gällande). Men jag föredrar alla typer av synonymer till plötsligt, hur krystade de än vara månde. Lagom till min nästa bok skall jag utveckla ett slags konstnärligt manifest där jag bannlyser alla "plötsligt", semikolon och svåra ord som inte gemene man förstår. Jag vill skriva som Göran Greider, jag vill ha Stig Larssons okonstlade miljöskildringar. Inga lekmanspoetiska uttryck i stunder som inte kräver det. Inga "vackra" liknelser. Kortfattat och fundamentalt. Ge liv till okomplicerade meningar som man hört tusen gånger förut, som man hör varje dag. Mer tystnad, mer saker som inte händer. Det är en utmaning.