Jag kommer hem till dig, jag är en händig man

Ett tant på nedre plan pressar oss på pengar varje månad. Hundra spänn den 23:e skall hon ha, om så Ataturk reser sig ur graven. Denna beskyddarverksamhet innebär dock att man kan nyttja tjänster av hennes man Hassan. Hassan är en 58-årig (han kan ingen engelska men har visat sig med sina fingrar) allt-i-allo med gråsprängd hockeyfrisyr. Han luktar sprit och har nyligen slutat röka och en gång lagade han vår dusch.

Härom dagen åkallade vi honom igen för att laga vår läckande kökskran. Hassan tilldelade som brukligt mig rollen som assistent. Malena drar han aldrig med när det skall tätas rör och skruvas kranar, även fast jag inte kan ett skit mer än henne om sådana saker. Men jag stod bredvid och höll skiftnyckeln, sade "hmm" där jag fann det lämpligt och låtsades förstå vad han gjorde. Hassan ansåg uppenbarligen att det var en barnsligt enkel operation och förebrådde mig (enligt min lekmannatolkning) på turkiska om att det här behövde du väl inte väcka de döda för, lilla gubbe.

Han instruerade också hur jag själv kunde utföra vissa smärre ingrepp med skruvmejseln. Jag gjorde mitt bästa men misslyckades fundamentalt. Hassan såg då på mig med uppsynen hos en besviken hockeypappa, och jag tänkte att det kanske är såhär många killar umgås med sin far, vid rör och kranar eller under motorhuven på en bil, och att det var synd att han inte bett mig skriva en villanelle eller nåt.