I brist på bl.a. idéer: Överraskande comeback av "Den sorgesamma krönikan"!

Fredag 3 augusti, 2007 (egentligen 4:e)

Idag, när jag hängde ut genom fönstret till min lilla kvart på bottenplan och sög i mig morgonciggen och fluktade efter brudar (det kom som vanligt ingen, eller jo, en medelålders korpulent kvinna på cykel susade förbi, och pärlande flickskratt hördes faktiskt i fjärran, eller var det bara inbillning), så kom jag att tänka på… Inget speciellt faktiskt, utan varvade samma tankar som vanligt för etthundraelfte gången. Men jag befinner mig inte för närvarande i ett särskilt dåligt state of mind, känns som att allt börjar bli för långt bort för att sakna ordentligt, vilket jag såklart är tacksam över.

Så jag gick på stan, det tog längre än väntat, svängde förbi glasbanken och plockade upp sex stycken utsökta femkommatvåan, gick hem och försökte sätta dom på kylning i min stulna hink, på hemvägen mötte jag Yngvesson, vi drog upp riktlinjer för kvällen, väl hemkommen alltså drog jag i mig fyra stycken bröd med lättost, fick kväljningar men sköljde ner med vatten. Cyklade till jobbet, jobbet sög, orkade inte köra så hårt, läste mest Ajvide och chillade, stal en rulle dasspapper. Efter jobbet cyklade jag hem, hungrig som in i helvete, sista timmarna på jobbet var en ren kamp emot hungern som brände i magen.

Hade i alla fall gjort en deal med Yngvesson som innebar att jag stod för cigaretter kvällen i ära till priset av att jag fick äta mig mätt ur hans mors kyl (modern var bortrest på fiske över helgen). När jag cyklat hem för att hämta bärs ringde Johan, vi talade böcker i nån kvart innan jag vackert resignerade, han var sällskapssjuk och ensam, tjejen på jobbet, det är så där det är, man är så satans ensam så fort bruden är borta om man har en.

Jag kom i alla fall till Yngve, han höll vad han lovat, jag formligen kastade mig in i hans mors kyl, tryckte i mig kakor och hårdbröd med skinka och ost innan huvudrätten följde i form av råris med thaisås och härlig kyckling plus en frisk krispig grönsallad med balsamvinäger på. Så jävla gott, kändes som åratal sedan jag förtärt en ordentlig måltid, jag äter bara formfranska med lättost på tub nuförtiden. Blev rentav lite illamående och fick hjärtklappning av att för en gångs skull få äta sig MÄTT. På detta påföljde choklad och bira (öl och choklad är fan inte gott ihop) och samtal om filosofi, tidsresor, arv/miljö, gehör och musikgenrer, film och dramaturgi, moral och religion, kvinnor och män, droger och alkohol… Alltid en behållning att tala med Yngve, om än mer högtravande än jag är van vid emellanåt.

Sedan drog vi på cyklarna ner till Citykalaset, det var fjortisfest såklart, försökte hitta Brändström men han hade dragit på Olles vilket vi högaktligen sket i, skulle gå på Harry’s istället, kostade åttio, dissade, gick på ’området’ och besökte ’båten’, fick oss varsin bira, samtalade lite mer, det var givande, hade stundtals rent fantastiska uppslag och idéer, stötte ihop med lite flickbekanta till Yngvesson och traskade till TC, sjukt mycket folk, sket i det men ändrade oss (“man kan alltid ta EN öl till”) för att gå på Trädgår’n, sket i det igen, gick till Donken och käkade burgare, funderade på om jag skulle orka bryta på Yngves halvfula flickbekanta som medföljde men lät bli p.g.a. apati och bristande fylla, snyltade kaffe och betalade två spänn för kranvatten, rökte kvällens nurtonde cigg och cyklade sedan hemåt, Svingen som vanligt ett förbannat härke.

Kom hem, slog på ’Eternal sunshine of the spotless mind’. Vissa saker behöver man bara få utraderade ur sitt medvetande. För dom gör bara ont. Bra film. Fast visset slut på den. Dom vet att förhållandet kommer gå åt helvete igen, gå samma bana och sluta i tragedi och uppbrott. Och vad säger dom? ”Okay!”. Och garvar. På väg in i Lögnen igen. Jävla hycklarfilm egentligen.