Le mot juste

När Gustave Flaubert skrev böcker kunde han svettas i veckor över ett enda adjektivval. Han ville vara stensäker på att det var precis "rätt" ord, som uttryckte precis det han ville säga. Det är lätt att häckla detta anala beteende och jag har t.o.m. fordom gjort detsamma på denna bloggportal - men egentligen är ju Flauberts besatthet inte alls särskilt underlig. Om man skriver en bok har man ju bara orden att uttrycka sig med och då är det väl givet att man också vill lägga ned litet tid på den språkliga precisionen. Jag blir trött på folk som "inte tycker att man ska prata så konstigt". Som om mer sällan nyttjade ord per definition är ett tecken på mallighet. Fler ord ger fler saker att hänga upp tankarna på. Därför förlåter jag härmed Flaubert och ångrar att jag tidigare drivit gäck med honom. Eller så är allt det här bara ett uttryck för att boken börjar bli klar och jag själv har gett mig ut på chimärsjakt efter "le mot juste".