Ode till en herrelös hund

Jag fastnade för en av alla dessa herrelösa hundar på min vanliga morgonpromenad genom parken väst om Bosporenbron. Den hade ett sådant vackert gammalt ansikte. Mitt antropomorfa synsätt på djur sade mig att den var ledsen. Jag kände mig övertygad om att den hette någonting i stil med Franz eller Fritz. Mötet lämnade mig skakad men inspirerad. Så jag slog mig ned på en parkbänk för att tillägna hunden en politiskt laddad ode:

Herrelösa hund!
Vad har du sett med dina ögon
Har du sett hur varje morgon
Når Bosporens svarta flod
Om du bara hade ord
Trädde minnena i kläder
Sade allt om dina fäder
Som såg Atatürk vid mod
När han alldeles envetet
Bytte plats på alfabetet

Herrelösa hund!
Kan du berätta om ditt släktband
Har du anor från ett västland
Eller är du bördig öst?
Om du bara hade röst
Och kunde säga, lätt besviket
Att det Ottomanska riket
Ändå erbjöd någon tröst
Hur det är svårt att va' modern
I gamla sängar utav järn

Herrelösa hund!
Om böneropen ville tystna
Så jag ostört kunde lyssna
Tills jag hörde din frekvens
Om du sa mig hur det känns
När novemberregnet faller
Över hyreshusens galler
Där vi alla har en gräns
Då vi säljer varje bön
För en dags minimilön

Herrelösa hund!
Vad bär din saga på för skatter
När du jagar dina katter
Som om det var allt du vet
Om du sa din hemlighet
Lät mig läsa dina tankar
Om hur parken där du vankar
Har ett militärstaket
Lika fjärran från sitt gap
Som ett EU-medlemskap

Men herrelösa hund!
Vad bryr du dig om krumelurer
Vad gör statliga censurer
När man inte har nåt hem?
Om du bara sa mig vem
Som kunde tyda dina ögon
När de vandrar varje morgon
Längs Bosporenbrons grå rem
Som stängts av för trafikanten
För hon hoppar över kanten