Eftersom denna utlandsblogg fått min mor att tro att jag övergivit Malena och tagit det slutgiltiga steget till parkbänksalkoholism tänkte jag (i ett slags försök att gjuta olja på vågorna) härmed publicera några bilder från Jespers resa som inte nödvändigtvis har med fest att göra. Varför jag över huvud taget bjudit in min mor att delta i något hon uppenbarligen inte har styrkan att hantera: ja, det kan man verkligen fråga sig. Men det som är skrivet är skrivet och livet är livet. Visst hade jag kunnat publicera fler bilder där jag sitter hemma i soffan och pillar mig i naveln (vilket jag gör 98% av min vakna tid) men jag ifrågasätter allmänintresset i dylika foton. Nå!
Nog! Då kör vi!
Här äter vi en fullkomligt jävla nykter frukostjävel. Titta på teet på bordet. Det är te i det, som händelsevis inte heller är spetsat med strårom. Inte heller finns det något amfetamin inbakat i brödet som synes på bordet. Jag vet att det låter underligt men så är faktiskt fallet. Tänka sig!
"En sjöman älskar havets våg" - men öl, fy fan det hatar han!! Därför sitter han helt nykter i aktern och har varken bärs eller en crackpipa i handen. Kolla, mamma!
Och här är jag. Och visst ser jag lite bakrusig ut och visst ligger jag praktiskt taget på en parkbänk, men eeh - eehehhe - bakfylla är det alltså inte. Det är bara en mild släng av en mycket exotisk typ av träskfeber.
Vi gick även på parad: NYKTRA! Ja inte en jävla droppe konjak hade vi i blodet! Och se - ja, se! - hur glada vi förefaller ändå!
Vi besökte även Princes' Islands och här hade vi förvisso nyss ätit lunch och där kan det väl tänkas att en eller ett par (svaga) pilsner slank ned, men det är inte så relevant: som ni ser är vi mycket mycket glada, glada på livet och inte spriten kan man säga; ja, rent lyckliga.
Och här solar vi - i stort sett nyktra! High on life! Spola kröken!
Precis som Picasso hade en blå period hade jag själv en skäggig dito, och då tog jag ofta sådana här lite pretentiösa bilder där min blonda myrstack tilläts glimra i solens första strålar. När man skriver böcker vill man av någon anledning varken klippa sig eller raka sig. Men till slut förtärdes jag av tanken på att folk runt omkring inte insåg att jag själv visste om att mitt skägg var ganska löjligt - ja, att de kanske trodde att jag tyckte det var snyggt - och då åkte hela rasket av. Dessutom ansåg Malena att det var jävligt fult; en åsikt hon hemlighöll i två månader men som jag lurade av henne på fyll... när vi var nyktra. Så då rök det. På bilden ovan kan rentav se hur jag i huvudet fattar (det nyktra) beslutet att raka av det.
Och här syns ett älskande (och nyktert) par på Princes' Island: ett fotografi som Jesper tog (nykter). Sådär! Nu är Olle motad i grind. Nu kan jag återgå till att publicera bilder på mig och mitt rökheroin.
Här äter vi en fullkomligt jävla nykter frukostjävel. Titta på teet på bordet. Det är te i det, som händelsevis inte heller är spetsat med strårom. Inte heller finns det något amfetamin inbakat i brödet som synes på bordet. Jag vet att det låter underligt men så är faktiskt fallet. Tänka sig!
"En sjöman älskar havets våg" - men öl, fy fan det hatar han!! Därför sitter han helt nykter i aktern och har varken bärs eller en crackpipa i handen. Kolla, mamma!
Och här är jag. Och visst ser jag lite bakrusig ut och visst ligger jag praktiskt taget på en parkbänk, men eeh - eehehhe - bakfylla är det alltså inte. Det är bara en mild släng av en mycket exotisk typ av träskfeber.
Vi gick även på parad: NYKTRA! Ja inte en jävla droppe konjak hade vi i blodet! Och se - ja, se! - hur glada vi förefaller ändå!
Vi besökte även Princes' Islands och här hade vi förvisso nyss ätit lunch och där kan det väl tänkas att en eller ett par (svaga) pilsner slank ned, men det är inte så relevant: som ni ser är vi mycket mycket glada, glada på livet och inte spriten kan man säga; ja, rent lyckliga.
Och här solar vi - i stort sett nyktra! High on life! Spola kröken!
Precis som Picasso hade en blå period hade jag själv en skäggig dito, och då tog jag ofta sådana här lite pretentiösa bilder där min blonda myrstack tilläts glimra i solens första strålar. När man skriver böcker vill man av någon anledning varken klippa sig eller raka sig. Men till slut förtärdes jag av tanken på att folk runt omkring inte insåg att jag själv visste om att mitt skägg var ganska löjligt - ja, att de kanske trodde att jag tyckte det var snyggt - och då åkte hela rasket av. Dessutom ansåg Malena att det var jävligt fult; en åsikt hon hemlighöll i två månader men som jag lurade av henne på fyll... när vi var nyktra. Så då rök det. På bilden ovan kan rentav se hur jag i huvudet fattar (det nyktra) beslutet att raka av det.
Och här syns ett älskande (och nyktert) par på Princes' Island: ett fotografi som Jesper tog (nykter). Sådär! Nu är Olle motad i grind. Nu kan jag återgå till att publicera bilder på mig och mitt rökheroin.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar