Bröderna Junttis besök i bilder (nu i bilder)

Hej hopp - bröderna Juntti kom på besök till Istanbul! Här är omslaget till vår första singel "Constantly Constipated in Constantinople" med vackra Haga Sofia som fond.

Eftersom vi är 23-26 år gamla handlar allting mest om att supa när man träffar varandra. Jag undrar just när detta skall avta? Kanske aldrig? Nåja, nåja - jag klagar inte. Vår favoritbar blev Pendor, där man med fördel kunde ta en eftermiddagswhiskey på äkta Don Draper-manér.

Can följde också med och körde sin bästa Rocky Balboa-imitation.

Fyra bilder in är det väl dags att jag börjar tala om elefanten i vardagsrummet: ja, det är en hatt ni ser på mitt huvud. Man kan säga att det var Per som "sålde in den" genom att påstå att jag såg ut som Brad Pitt i Snatch när jag hade den på. Huruvida detta är sant eller ej lämnar vi därhän för att inte såra mitt ömtåliga hjärta. Överlag talade vi dock mycket om vem som skulle spela oss i filmen om våra liv. I rollen som Johan blev Seth Green castad eller möjligtvis den svenske trotjänaren Jonas Karlsson. Per kommer att spelas av Tomas Alfredson, som förvisso är regissör, men han får väl för fan ställa upp. Jag föreslog nämnda Brad Pitt att spela mig men förslaget röstades ner och ersattes med Matthew Perry från "Vänner". Worst. Casting. Ever.

På söndagen tog vi på oss våra blykepsar och besökte Ezar och hans mamma för en genuin turkisk frukost. Ezars mamma kunde ingen engelska så Can fick agera tolk. Det var mestadels Malena som talade och när hon gjorde det lät hon av någon anledning genomgående som kronprinsessan Victoria. Men det är väl ett tecken på godhet mer än något annat. Eller åtminstone politisk korrekthet. Och politisk korrekthet är ju godhet.

På Ezars bakgård växte härliga clementiner. Jag har alltid njutit mycket av att äta frukter plockade direkt från valfritt träd p.g.a. den primitiva och ursprungliga känslan det skänker mig. Jag känner mig med ett ord som en grottman. Leve den sunda stammen!

Här är jag och Malena med någon annan byggnad av relevans i bakgrunden (Blå Moskén?). Och medge nu att nog fan är det mer Brad Pitt i den där karln än det är Matthew Perry!

Resan rundades av med att besöka den lokala fotbollsstadion för att se hemmalaget Besiktas lira. "Det var väl kul", men jag står fast vid att fotbollsmatcher är alldeles för långa. Vem fan orkar med en och en halv jävla timme av makligt bollpassande? Sista kvarten var bäst och kanske bör fotbollsmatcher egentligen inte vara särskilt mycket längre än femton minuter.

Sedan åkte bröderna hem. Eftersom de är emotionellt invalida kan jag inte avgöra om de hade roligt eller inte. Men Per skrattade på sättet som synes ovan. Och det kanske kan betyda något. SLUT