Första kvällen i nya lyan (nu i bilder)

Det är ideligen små segrar och små förluster i vardagen när man flyttat till ett främmande land. Seger när man begriper hur tvättmaskinen är funtad, när varmvattnet porlar, när gasspisen fungerar som den skall (att lyckas koka ägg i Sverige hade troligtvis förbipasserat obemärkt, men här blir det en triumf jag kan suga på i timmar). Förlust när man inser att taxichaffisen blåste en på 10 lira, när man hittar en död insekt modell större i skafferiet, när "land lady:n" på bottenplan vill ha en hunka i något slags beskyddaravgift.

Men enligt Jonathan Haidt är dylika förändringar av godo för människans generella upplevelse av lycka. Det mest välbeställda liv blir - på grund av människans förmåga att anpassa sig till vad fan som helst, på gott och ont, när våra nervceller "vänjer sig" vid stimulin och återgår till något slags default position - ömsom till fläsklägg och rotmos. Dopaminerna behöver s.a.s. "kick-startas" för att vi skall kunna glädjas åt det lilla igen. Så låtom oss glädjas!

Här gläds Malena högmält åt att ha bemästrat köket - och till på köpet lyckats köpa rätt olja!

... Medan Börsharen snopet pekar stum på den obegripliga varmvattenberedaren, eller vad fan det nu är.

... Men åter till maten! Och den livsfarliga gasspisen, som inger mig en näst intill obeskrivlig respekt med sin blotta närvaro.

Lök, tomat, champinjon, tomatsås, yoghurt - DONE.

Le - för fan! Det ska vara KUL att laga mat!

Och så fick man till sist sjunka ner i sitt egna hem med sina egna mat och sitt egna rödvin i ett eget, fånigt litet teglas.

... Tätt följt av en kvällspipa tobak på balkongen (det är bra för reflexionen), med "utsikt" över Bosporenbron, denna länk mellan Europa och Asien, sedan en tid tillbaka upplyst i kulörta färger.

"Vulgärt!" säger turkarna.

"Men ååå asså guuuu va fiiint jag döööör", säger Börsharen.