Söndagen inleddes som brukligt med frukost i Jansons studentkorridor. Janson kokte kaffe och - likt den ena parten i ett strävsamt äktenskap, där man sedan decennier tillbaka blivit förtrogen med varandras vanor - sköt till mig kulturdelen av SvD. Vi hade nog kunnat åldras tillsammans med något slags innerlighet, kantänka.
I övrigt bestod frukosten av tortellini av allra billigaste fabrikat.
Därefter togs kaffet vidare mot balkongen och förenades med morgonciggen. Jag har en känsla i mig av att denna höst - som ju skiljer sig så markant från närmast förbigångna höstar - kan innebära en tillbakagång till mitt fordom något destruktiva leverne. Efter ett par år av frisk måttfullhet lockar missbruket ånyo. Det är ingen direkt angenäm känsla - men jag har sedan länge slutat försöka stoppa eller avkorta sinnesstämningar och nycker som infinner sig i mig. Det finns inga genvägar; känslor och faser kan inte avlivas eller negligeras, de måste omfamnas och levas ut. Tills de tar slut - sen kan man gå vidare. Så vi får se hur det blir med det där. 
0 kommentarer:
Skicka en kommentar