Rundvandring i Konstantinopel

I Konstantinopel finns bl. a. moskéer, i vars minareter (det höga tornet till höger) skäggiga gubbar genljuder sin klagosång fem gånger dagligen.

Och här är alltså den ruggiga Bosporen, skiljelinje mellan öst och väst. Bosporenbron är dessvärre avstängd för fotgängare eftersom alldeles för många människor nyttjade den till att ta livet av sig.

Så jag och Malena slog oss ned i kajen med varsin kopp överpriserat pulverkaffe och diskuterade självmordets vara eller icke-vara, och då såg hon så här munter ut.

... Men vem kan länge vara ledsam, när man på bakgatorna ser prov på sådan här vänskap - hund och katt, av naturen svurna fiender, i samkväm som någonsin ler och långhalm! Säg vems hjärta som då kan fortsätta vara hårt och kallt?

Det finns en hel del herrelösa djur på Konstantinopels gator, men allra mest förbluffad blev jag av denna skock med höns - ledsagade av en grälsjuk anka! WTF??

Här är någon form av monument som föreställer något bedömt episkt.

I Turkiet är Ataturk, svunnen ledare, fortfarande "the big thang", då han moderniserade hela landet någon gång där på 1920-talet. Detta är hans forna palats. Det är enligt lag förbjudet att häckla denne Ataturk (så även att bära fez), så det tänker jag inte göra (varken bära fez eller häckla alltså), annars händer med mig som med Youtube när någon gjorde en lustig film om sagde ledare - det stängs ned. Lägg även märke till de bredbenta vakterna på marknivå. Jag vågade inte gå närmre för att ta bilden, då jag befarade att de skulle skära av min penis.

Över hela stan kan man se porträtt av den bildsköne giganten, som synes på bilden ovan. Ååh, prisa Ataturk!

Det kommer en tid i varje amatörfotografs liv då han börjar ta såna här motljusbilder och inbillar sig att de säger något om världen vi lever i. Denna kallar jag "Senhöstlabyrint, Part Deux".