Jag trivs bäst i öppna landskap

Det började alldeles som en vanlig dag: lite lätt bakrusig vankade jag runt i lägenheten, såg ut genom fönstret på neonskyltar och valaffischer och kände mig allmänt blasé och trött på storstaden och kommersen - när jag hörde det knacka försiktigt på dörren. När jag öppnade stod Martin och Mia där med varsitt illmarigt leende på läpparna. "Kom nu, City Boy! Vi skall på utflykt", sade de.

När jag satt mig i bilen och frågade Martin var vi skulle svarade han inte. Han bara utstötte ett långt, ihållande och väsande skratt och såg ut som på bilden ovan.

Snart hade vi lämnat citypulsen bakom oss och anlänt till målet för vår resa: Mias sommarstuga, ett pittoreskt gammalt soldattorp! Martin och Mia klev tysta ur bilen och utan ett ord ställde de sig och poserade invid huset. Jag antog att de förväntade att jag skulle ta en bild på dem, så då gjorde jag det.

Ute på landet vet man inte ett dyft om könsroller och genusproblematik, så Mia började med maten och Martin gick väl ut i skogen och ströp ett rådjur eller nåt. Själv gav jag mig i väg på husesyn - och blev alldeles salig när jag såg skrivarhörnan på övervåningen, en prosaists våta dröm. "Här skulle man bo några månader om året", sade jag högt för mig själv, "och strosa runt och småfisa och mata pullorna lite som det faller en in".

Efter genomdriven lunch gav vi oss i kast med diverse lantliga aktiviteter. Nummer ett på listan var dartkastning. Pilarna kastades så lantligt och slappt att de knappt nådde fram till tavlan, men jag träffade faktiskt bull's eye en gång, fast jag inser att ni inte tror mig så ni kan dra åt helvete allihop.

... Därefter sköt vi prick med luftgevär. "Pink mist!" skrek Martin efter varje träffat skott, vilket var någon form av filmreferens.

... Sedan kickade vi lite boll. Jag fick både håll och gräsfläckar på byxorna, men det var det värt, för nu kände jag att landet hade gett mig det andrum jag så väl behövde; en kort stunds respit från storstadsdjungeln.

... Och med detta avklarat så visade Martin att min fortsatta närvaro inte var önskad genom att sluta intressera sig för mig och börja pilla med gräsklipparen i stället. Jag fattade vinken och sjappade: slutkörd och full av intryck men nöjd och belåten av den lilla touchen lantliv. Nu kan jag med förnyad kraft återvända till mina vardagliga vedermödor. Vilken dag!