Det är inte allom givet att få resa till Korint

Min skönlitterära 9/11-bok har hamnat på hiatus av diverse orsaker. Det var tänkt som ett slags stilövning i saklig, avskalad, blomsterfattig och adverbsbefriad prosa. Men det ligger nog helt enkelt inte för mig, i vart fall inte just nu, att skriva på det sättet. Det är alldeles som om jag ideligen måste förhindra mig själv från att sväva ut i orgier av beskrivande ord och semikolon.

Därför ansåg jag det klokast att återuppta min skrinlagda kammarpjäs Min broder Georg. Det ligger dock inte heller för mig att skriva dramatik - det är förbluffande svårt att driva en historia framåt på ett engagerande sätt med hjälp av endast dialog. Hälften av verktygen faller liksom bort. Det ställer stora krav på författaren och för egen del lyckas jag inte. Jag har en nyvunnen respekt för skickliga dramatiker; jag fattar verkligen inte hur de gör.

Således kan jag alltså inte skriva varken dramatik eller isbergsprosa. Därför fällde jag beslutet att omarbeta den stackars kammarpjäsen Min broder Georg till romanform - vilket har visat sig vara ett förbluffande roligt och upplyftande projekt. Jag resonerar som så, att jag får nog nyttja detta tillfälle att skrapa ur min tunna adjektiv och semikolon (i processen skamlöst plagierandes Hjalmar Bergman, Hjalmar Söderberg, Cervantes, Kerstin Ekman och Flaubert) så att de för i helvete tar slut nån jävla gång, så att jag kan övergå till annat och kanske utvecklas på något vänster. Men tills vidare så är ju medicinen väldigt underhållande, och det har redan formats åtta kapitel i eposet om Leopold Cambrant och hans olycksalige bror:

I. Om en banktjänsteman och hans kalkyler
II. Om tvillingbröderna Cambrants första ungdom
III. Om banktjänsteman Leopold Cambrant och hans ömma maka
IV. Om Leopolds besök på Stortorgskällaren och de dråpliga scener som där tilldrog sig
V. Om den täcka nymfen Julia Gripe
VI. Om den misslyckade supé som hölls i Cambrantska hemmet, jämte andra märkvärdigheter
VII. Om prästen Stigzelius och hans skarpsinniga iakttagelser om Gud och annat
VIII. Om hur prästen Stigzelius - med litet hjälp från polismästare Tapper - ämnade frälsa Georg Cambrant

... Till sakens försvar hör att detta är ren fiktion, trams; ja, skröna, struntprat och rövarhistoria. Inte självbiografi och navelskådning. Vilket är precis vad som gynnar mig, och dig, så att vi alla förskonas en Lejonet II - This time it's personal.