Man bombarderas av många lukter när man går genom Barcelonas gator. Vindpustar från gränder. Långt ifrån alla är angenäma. De flesta av dem - åtminstone i strandkvarteret Barceloneta, där vi hade vår hemvist under resan - luktar som en blandning av ättikssur uppkastning och människobajs. Jaja. Kerstin Ekman hade beskrivit det bättre.
I övrigt fick vi väl vår beskärda del nostalgi; inte alla punkter på vår på förhand förfärdigade lista avbockades men likväl några. Framför allt var det mycket varmt - ja, närmast kvalmigt - med suddiga, tropiska nätter.
Det var också mycket fest. Att läsa den jävla Bukowski samtidigt gjorde att dekadensen stundom bara blev för mycket. Nu övergår jag till någon anständigare litteratur. I ett Uppsala, som inte luktar fekaliekräk utan sommar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar