Då var man väl på plats och inkvarterad i det nya hemmet i Uppsala. Det känns väldigt gemytligt och spännande - ja, tänk, vad livet kan förvåna en!
Under resan hit stannade bussen vid en öde hållplats i Söderhamn och jag gick ut en bit i skogen för att pissa, och naturen var vacker och luktade sommar, och en rad från Tranströmer dök upp i huvudet: "Det är fortfarande skönt att känna sitt hjärta bulta." Ja, precis så kändes det.
Under brännbollsyran festade jag f.ö. med en sociolog som under en oregisserad rökpaus presenterade en annan tänkvärd aforism som löd: "Jag gillar livet, för det är en jävla resa mot jag-vet-inte-vad, men det är coolt."
Det tycker jag var mycket underfundigt och fint, i all sin avskalade anspråkslöshet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar