Min puls slår fort som i min ungdoms tider

I helgen har jag varit med Mallan på Knivsöder och härjat runt. Love Stockholm 2010 sägs pågå i staden men förutom myckenheten av löpsedlar om statschefen och hans familj gjorde begivenheten inte mycket väsen av sig. En seger med resan var dock att jag fick återuppleva en sämre plankstek på mitt favoritplankstekshak 2008 (http://kryddhyllan.blogspot.com/2008/08/sommaren-i-city-1990_25.html) i sällskap med Joel, som även visade mig den något komiska Strindbergstatyn i Tegnérlunden:

Som synes ovan har konstnären Carl Eldh - med en eufemisk historierevisionism ej skådad sedan Olof Rudbeck förfalskade Silverbibeln - av outgrundlig anledning valt att framställa den unge Strindberg som något av en titan: rustad med en kropp som skulle få självaste Achilles att köpa årskort på IKSU.

Särskilt på en punkt har konstnären misslyckats: Strindberg skämdes över sitt kön, som han fann för litet. Och några "tolv centimeter i upprört tillstånd" - som författarlegenden själv uttryckte det - finner inget motstycke i den oformliga bronsklumpen som vilar död mellan statyns muskulösa innanlår.